Video i klassen. Veckobrev 4. datum:17.10.2007 Innehåll:
1. Viktig info!2. Om intervjuer och rollspel
1. Viktig info!
Hej!
Det här bara veckobrev 4 och ändå är det redan höst och mörkt. Men desto mysigare inomhus, eller hur?! Jag hoppas att ni alla har videoprojektet i bakhuvudet också om er kurs i klassen inte har börjat. De som har börjat kör hårt, förstås! Jag skulle gärna ha ett kort synopsis där ni berättar lite om ert projekt så som det ser ut nu, också om det bara är på idéstadiet. Vi planerar nämligen att ta itu med hemsidan www.videotanken.fi nu på allvar och slänga gammalt och lägga in nytt. Då skulle vi behöva en kort text om alla skolor. Några rader räcker och det ska innehålla skolans namn och klass och en idé (en bild är valfri). Eposta mig alltså senast 16.11! Sedan hoppas jag att ni ALLA som INTE har faxat Tomba Utbildningsstyrelsens feedback-blankett gör det omedelbart. Det är alltså INTE anmälningsblanketten som vi jamade om i början, utan FEEDBACK-blanketten. Allt har att göra med min inkomst. Jag får inga pengar (utbildningsstyrelsen betalar inte min räkning) om de inte får sina blanketter. Alltså påminn era kolleger som kanske inte var med på själva fortbildningskursen. De behöver bara skriva sitt namn på blanketten om de inte vill/kan ge feedback. Men vi behöver dem NU (egentligen för 2 veckor sedan!). Tack så mycket! Jag ser fram emot att träffa er alla i era skolor, några besök har jag ju redan hunnit med och jätteskoj har det varit! Vi ses! Häls:Ingrid :-)
2. Om intervjuer och rollspel
I dag tänkte jag tala lite om intervjuer och rollspel. I Finno skola övade vi intervjusituationer med barnen i årskurs 3. Där testade vi på en rollspelsövning. Genom rollspel kan man själv upptäcka vilka frågor man får de bästa svaren på i en viss situation. Man lär sig hur olika människotyper svarar. Allt grundar sig på att vi alla (t.om ganska små barn!) har en mycket god kännedom om hur olika typer av människor reagerar och agerar. I Finno lekte vi att babianerna på Högholmen hade rymt och att en journalist med en kameraman kom till platsen. Barnen fick själv hitta på vilka personer som skulle finnas på plats. Det var ambulansman, polis, djurskötare och babian. Frågorna var mycket lätta för barnen att hitta på. Varför rymde babianerna? När rymde de? Hur? Blev någon skadad? Vem var skyldig? Osv. De olika rollerna sköttes också exemplariskt utan att barnen egentligen förberedde sig alls. Pojken som spelade ambulansman visste vad han skulle svara, djurskötaren hade genast svar på tal och också polisen gjorde en utmärkt roll. Vi gjorde övningen helt utan tekniska hjälpmedel, men en rollspelsövning kan också bandas in så att ni övar det tekniska samtidigt. Om ni bara har en utrustning och många elever, så kan ni också dela upp klassen så att alla får öva olika rollspel samtidigt, men bara en grupp i gången har kameran till sitt förfogande. Om era elever har svårt att hitta på relevanta frågor i ert riktiga klassarbete, är övningen utmärkt. En klasskamrat får rollen att leka den person som ni skall intervjua på riktigt, t.ex stadsdirektören. En annan sätter sig in i journalistrollen och börjar spontant fråga, enligt tema. Om ni har en liten publik till rollspelet så kan de hjälpa till med följdfrågor. En publik ger också den extra spänning och nervositet som alltid finns närvarande i intervjusituationen. Efteråt är det bara att skriva ner de bästa frågorna (och kanske svaren) som ofta faktiskt är följdfrågor som Varför? eller Hur var det möjligt? eller små uppmaningar som "Ge ett exempel!" eller "Berätta!".
Det viktiga i alla intervjuer och också i rollspelet är att lyssna. Lyssna på vad personen VERKLIGEN vill säga. Kanske har intervjupersonen något som han döljer och som han vill undvika att svara på, men som egentligen är relevant. Speciellt politiker, vill ofta slingra sig. Då gäller det att lyssna och ställa frågan så att de inte kan slingra sig. Att hålla en paus kan också få politikern att tala ut, politiker brukar inte tycka om tystnaden. Att bli arg eller ovänlig lönar sig ändå aldrig. Då får man inga svar alls. Att lämna de kvistigaste och svåraste frågorna till sist är ändå bra, för i fall personen blir sårad eller irriterad så har man i alla fall redan intervjun så gott som färdig.
Lycka till! H:Ingrid Svanfeldt