Filmen växer upp
Man kan se på filmen ur ett tekniskt, estetiskt eller kommersiellt utvecklingsperspektiv. Filmen följer långt samhällsutvecklingen i övrigt och fungerar oftast som en god reflektion av vår samtid. Att filmens födelse och kraftiga utveckling skedde i slutet på 1800-talet ter sig inte slumpartat då man betraktar de förändringar som skedde i de kulturella och industriella kretsarna i världen. Kulturellt sågs filmen som ett spännande sätt att dokumentera vardagliga händelser, som bröderna Lumières filmer är goda exempel på. De första filmerna var statiska filmsnuttar på vardagliga händelser såsom: ”arbetare lämnar fabriken”, ”ett barn äter soppa” och den mycket kända ”ett tåg anländer till stationen”, som orsakade panik i salen vid sin första visning – åskådarna trodde tåget skulle fortsätta rakt genom skärmen.Dessa filmer var strikt dokumentära men fransmannen Georges Méliès filmer skulle komma att ändra på detta. Méliès filmer var, liksom Lumières, ursprungligen dokumentära men övergick så småningom genom ett experimentellt misstag till fantasifulla effektrika kreationer. Bland Méliès mer kända verk kan nämnas Resan till månen. Filmhistoriskt sett betecknas Méliès som upphovet till såväl den fiktiva filmen som filmkonsten. Filmteoretiskt och temamässigt utvecklades filmen snabbt i olika riktningar. I Tyskland framträdde Robert Wiene, Fritz Lang och F.W. Murnau med filmer som Dr. Caligaris kabinett, Metropolis och Nosferatu, många filmade i en expressionistisk stil.
Den amerikanska filmen skapade snabbt filmgenrer såsom västern, gangster och film-noir. Italien blir under 40-talet känd för sina neorealistiska dramafilmer. I Storbritannien skapar Alfred Hitchcock sina välkända spänningsfilmer. Jämsides med genrerna uppstod också dokumentärfilmen som strävade efter att visa verkligheten. Bland pionjärerna märks John Grierson och Robert Flaherty. Walt Disney debuterade också tidigt med animerade kortfilmer och dominerade länge den tecknade långfilmsformatet. Många filmare upplever ett behov av att teoretisera och dissekera det nya mediet och ryssen Eisenstein blir känd för sina teorier om montage.
De tidiga filmerna tog inte notis om filmens dramaturgiska struktur utan förlitade sig långt på magin med den rörliga bilden. Men i början på 1900-insåg amerikanen D. W. Griffith potentialen av det nya mediet och bl.a. parallellberättelsen samt andra dramaelement började bakas in i filmerna. Man försökte på detta vis locka, inte bara de högre samhällsklasserna, utan också medelklassen in i salongerna – filmen kommersialiserades i allt större utsträckning. Filmen fick sig en törn i och med första världskriget och USA som tidigare släntrat efter i utvecklingen knappade upp försprånget och övertog täten från fransmännen, en position som de inte sedan dess släppt ifrån sig. I ett litet västkustområde i USA kallat Hollywood startade filmbranschen 1908 en koncentration av filmproduktion och detta område skulle i framtiden stå som en symbol för filmskapandet i den västerländska världen. Man valde området för det varma klimatet och de mångsidiga inspelningsplatserna, och med tiden växte området genom investeringar och sammanslagningar till ett område med en av den största produktionerna av långfilm. Men runt om i världen pågick samtidigt otaliga experiment med den nya tekniken och i 1907 debuterade Finland med sin första 16 minuter långa långfilm; Brännvinsbrännarna.