Vinkling

Som journalist vinklar man alltid ett ämne på något sätt.
Det handlar om val.
 
Vem väljer jag att intervjua?
Vem ringer jag upp?
Från vilken synvinkel ser jag på den här frågan?
Vad lämnar jag helt osagt?
 
 
Ofta kan vinkeln bero på målgruppen och på syftet med programmet.
Är det meningen att folk skall lära sig något genom programmet?
Är det mest bara underhållning?
Gör jag ett program om fotboll för unga fotbollsspelare eller för deras morföräldrar?
Vill jag påverka folks åsikter i en fråga på något sätt?
 
Ofta utnyttjar tv-journalister ett ”case”.
 
Det betyder att man utnyttjar ett exempel. Om vi skall berätta om brandmännens svåra arbetsförhållanden så kontaktar vi en brandman som lider. Han får stå som ett exempel för alla brandmän med svåra arbetsförhållanden. Att använda sådana ”case” eller exempel gör sig bra i tv. Genom valet av exempel väljer vi ofta medvetet eller omedvetet vår vinkling.
 
Exemplet är bra, eftersom tittaren har lättare att identifiera sig om det finns en människa som berättar om sina upplevelser. Då är det lättare att också förstå helheten. Det är sällan bra att bara intervjua experter på något ämne. Oftast är ju tittarna inte själv några experter på det ämne som programmet handlar om.
 
Också i nyhetsprogram intervjuar man därför ofta folk på gatan och frågar om deras åsikt i någon fråga som de inte är experter på. ”Hur tror du att fågelinfluenssan kommer att påverka dig?” kan journalisten fråga av helt vanliga människor på gatan. Syftet kan då vara att få tittaren att identifiera sig med folk, så att det väcker diskussionen och intresset i soffan där hemma. Det tar ett avlägset ämne närmare oss och bevisar att det berör också vår vardag.

Intervju Linda Söderlund, videoreporter och lokalredaktör på YLE Östnyland. Intervjuad 9.3 2006 i H:frs.   När Linda Söderlund spelade in ett nyhetsinslag om fågelinfluenssan och en strutsfarm våren 2006 så gjorde hon många medvetna, men också många omedvetna val. I många fall begränsar både ämnet och tiden som man har till förfogandet. Som nyhetsjournalist hinner man sällan tänka på ovanligare sätt att vinkla ämnet på. Man tar kanske den första bästa experten på området och intervjuar den. Man hinner inte ringa upp alla. För oss finlandssvenskar kan språket också utgöra ett hinder. Vi vill hellre tala med en svenskspråkig. Linda valde en strutsfarm i Nurmijärvi för att den var den närmaste strutsfarmen som ställde upp. Dessutom talade damen svenska. Men också efter att man har valt intervjuobjekt kan man bara genom ordval ändra vinklingen. Efteråt tänkte Linda på just det här. Det skulle ha kunnat vara fräscht att inleda programmet ur strutsens synvinkel. Ha en ”lycklig” struts på bild och säga att: ”Här springer strutsen Emma ännu omkring, lyckligt omedveten om den fara som hon kan utsättas för, i och med fågelinfluenssan och flyttfåglarnas ankomst.” Det här skulle ha gett hela programmet en helt annan vinkling än den nuvarande mer traditionella inledningen. Skulle det ha väckt mer intresse? se här Linda Söderlunds riktiga manuskript för Tv-nytt inslaget som gick ut 28.2 2006.

Fundera på hur ert program kunde vinklas på ett helt annat sätt:

Vem skulle ni då intervjua?
Vilka bilder skulle ni då ta?
Vilket grepp skulle ni ta?
Skulle ni sympatisera mer med någon annan än ni gör nu?
Reflektera över varför du sympatiserar mer med en grupp och inte med en annan?