Intervju

Om man behöver flera bilder av en och samma person MÅSTE man variera bildstorleken på bilderna tillräckligt mycket. Ett klipp mellan två bilder med samma utsnitt, på samma person, ser hemskt ut och det kallas också för hoppklipp. Klipp mellan hel- och halvbilder och mellan halv- och närbilder fungerar bäst.

Den dominerande punkten på en talande människa är oftast ansiktet eller ögonen, om han/hon inte har en jättestor finne på näsan, förstås. Då man klipper mellan olika bildstorlekar bör ansiktet därför vara placerat på ungefär samma plats i bilden.

Om man intervjuar flera personer och vill klippa ihop dem, så  SKALL man däremot använda samma bildstorlek på dem alla. Om man skall korsklippa två eller flera personer så att det verkar som om de förde ett samtal bör man dessutom matcha deras blickriktningar så att blickarna möts. Det här uppnår man lättast genom att placera sig själv på samma avstånd från kamerans högra respektive vänstra sida. Vid korsklippning är det också viktigt att bilden komponeras så att den som tittar höger i bild också har mer luft framför sig och den som tittar vänster tvärtom. I profil- och halvprofilbilder läser vi nämligen omedvetet in en riktning som blir den dominerande punkten. Det gör att vår blick helt naturligt faller på nästa ansikte vid klippet.

Om man filmar David och Goliat, eller ett litet underkuvat barn och en maktfylld vuxen, bör dessutom blickriktningarna vara uppåt och nedåt.

Då man filmar människor som har en fysisk relation till varandra är det viktigt att man håller sig på rätt sida om axellinjen så att tittaren kan orientera sig. Det mest klassiska exemplet på axeln är dialogen, där den kritiska linjen går mellan personernas näsor. För att samtalet skall fungera får man inte gå över den linjen då man flyttar mellan inställningarna. Gör man det så pekar näsorna åt samma håll och tittarna tror direkt att personerna talar med en tredje part.